Man vet säkert att det är höst när man vaknar upp till morgnar när dimman ligger tung. Luften doftar av gräs och fuktig jord, och ljudet från motorvägen är inlindat som i en fuktig filt. Men när solen framåt förmiddagen tittar fram…
Var är Stenströms byggnad? Och höghuset på andra sidan korsningen? Tornets fastigheter syns relativt bra – och parkanläggarna är i full gång …Sernekes byggkran syns… någorlunda… och en aning dämpade ljud hörs från det blivande Stadskvarteret som Helsingborgshem låter bygga.
Men när ljuset kommer, kommer också omvärlden tillbaka, successivt – men stadigt. Och åh! En sån gudomlig skönhet! Bilden ger inte rättvisa åt verkligheten.
Är det inte så i livet också, ganska ofta? Det enda som krävs är en gnutta ljus.
Odlarföreningen 