I morgon, den 24 juni, är det Midsommarafton. Denna vecka är även den med den längsta dagen på året. Närmare bestämt, så är natten mellan den 20e och 21 juni den kortaste natten, räknat mellan solens ned- och uppgång.
Ursprungligen var alltid Midsommardagen den 24 juni, och alltså midsommarafton den 23e. Detta var midsommardagens fasta datum fram till 1952. För att bättre passa in i arbetsveckan bestämdes 1953 att midsommardagen alltid skulle firas på en lördag och den är nu rörlig mellan 20 och 26 juni.
Ursprungligen var denna dag en kyrkohögtid, tillägnad Johannes Döparen, i Norge och Danmark kallad Sankt Hans dag, vilket tydligare anknyter till de bibliska berättelserna.
Mycket mytologi hänger samman med midsommarafton, bland annat den att klättra över ett antal gärdsgårdar och samla ett visst antal blommor – av olika sorter – för att lägga under kudden och därmed drömma om sin tillkommande. En del berättelser säger att det ska vara nio olika blommor respektive gärdsgårdar, andra nöjer sig med sju.
Men det där är kanske inte lika lätt att göra i dagsläget som det har varit för 100 år sedan och tidigare. I synnerhet inte att hitta tillräckligt många gärdsgårdar.
Midsommarnatten ska också ha varit den bästa tidpunkten att samla in medicinalväxter, och att rulla sig naken i midsommardaggen ansågs vara stärkande för hälsan.
Läs gärna mer på Nordiska Muséets sida om Midsommaraftonens historia, om majstång, magi och om hur det firades i stad och land. Både vad gäller den religiösa bakgrunden, mytologin och kort om vår historia under de senaste hundratals åren.
Orddelen ”maj” i majstång, har för övrigt inget att göra med månaden maj. Istället är det en form av ”maja” som betyder klä, löva. Alltså att klä majstången med löv och blommor.
Odlarföreningen 